Katarina vid Teleborgs slott

Jan och hans fruntimmer Katarina var på husvagnssemester runt om i hela Sverige. De bor i Skåne, så de började självklart resan från åsarna i Skåne för att köra sig upp till Kiruna. När de under den tredje dagen på semestern nått till Växjö, tyckte Katarina (som för övrigt var gymnasielärare i bland annat historia) att de skulle besöka Teleborgs slott. För Jan var det bara att acceptera, han var en så undergiven individ att han inte kunde säga nej, det var väl känt bland släkt och vänner att Katarina var ”mannen i huset” .
När de sitter i sin gamla Volvo med sin rostiga husvagn på släp, kan Katarina knappt bärga sig, hon vill dit nu. Hon beordrar Jan att lägga plattan i mattan, som löd henne i vanlig ordning, trots att risken för att husvagnen skulle protestera mot alla snabba svängar i den höga farten var stor.
När Katarina får se det ena tornet, brister hon ut i orgasm. Jan tittar osäkert på henne, och hon utbrister ”Åh, tänk att få den där spetsiga och långa spiran i röven, vilken härlig känsla”.
Jan kunde inte längre stå ut med Katarinas konstiga böjelser, det var första gången under deras år tillsammans han kunde säga ifrån. Han slängde ut Katarina ur bilen och lossade husvagnen från bilens dragkrok och satte sig snabbt i bilen igen för att kunna fly. Katarina som blev helt paff vid Jans så plötsliga agerande kunde inte göra annat än att bara kolla på bilen som snabbt försvann längs horisonten. Det tog några minuter innan hon kom till sitt sinnes fulla bruk, om man nu kan kalla det för det, hon var inte särskilt brydd. Hon stod bara och stönade, inte av besvär, utan av upprymdhet. Hela hennes mål med resan hade varit att få komma till det här slottet, där hennes oskuld togs av Jean Pierre. Hans kön var format precis som spiran på slottets torn, något hon aldrig för sitt liv kunde glömma, hon levde för det minnet. Hon gladdes verkligen åt att Jan lämnat kvar husvagnen, nu kunde hon bo där hela sitt liv medan hon kollade på tornets spira och fantiserade om natten med Jean Pierre.

En stilla dag vid medelhavet

Greta och hennes älskare Gunnar har tagit sig en välbehövlig semester tillsammans på en okänd ort vid medelhavet. De har tillsammans valt att fly landet för stunden, det är en förbjuden lust de känner gentemot varandra. Greta är i medelåldern medan Gunnar blott är 30 korta vintrar.

Gretas man vet inget om att hon har en älskare och att det är med honom hon befinner sig vid medelhavet med. Greta, den mytomanen, hon har ljugit för sin man och sagt att hon ska dit på en affärsresa. Varför i hela friden skulle hennes företag, vilka tillverkar och säljer dalahästar, behöva marknadsföra sig i ett land i medelhavet? Det är knappast så att hennes dalahästar är särskilt mycket ståtligare än den stora tillverkaren av dalahästar. Sanningen är den att Greta är färgblind, så alla möjliga sorters färger kan komma att hamna på dalahästen, så att resultatet inte alls blir som den riktiga dalahästen. Tyvärr verkar inte Gretas man kunna tänka längre än näsan räcker, kanske det kan bero på att han är dement och bor på ett ålderdomshem.

Gunnar däremot är en ungkarl, han har ingen fru eller flickvän han måste ljuga för, för att få vara med Greta. Han är en ensamvarg, och det är förmodligen ingen där hemma som överhuvudtaget märkt att han inte längre är hemma. Han har alltid varit utstött. Redan när han gick i lågstadiet blev han mobbad, på grund av hans flaskbottnar till glasögon och sitt säregna beteende. Det var nämligen så att första dagen i ettan hamnade han i en liten dispyt med sin klasskamrat som inte ville låna ut sin leksak till Gunnar. Då planerade han sin ljuvliga hämnd. Han gick in på den gemensamma toaletten, där alla barn hade en varsin hylla med bland annat handukar och muggar. Han ställde sig på en stol för att nå till muggen det stod Bengt på. När han fick ner den rusade han snabbt in på den ena toaletten, drog ner sina byxor och satte sig på huk. Han började krysta. Sakta men säkert tittade en avlång, kletig och brun sak fram, för att mjukt lägga sig i Bengts mugg.
När han kom ut ur båset, märkte han till sitt förtret att Bengt stod där. Med svullna ögon kollade han på Gunnar och sa, "Det var DU som tog min mugg, ge hit den!". Långsamt sträckte Gunnar skamset fram muggen till Bengt, som dessvärre inte verkade se innehållet i muggen, utan studsade med detsamma till närmsta kran för att fylla muggen med vatten. När Bengt förde muggen mot munnen och började dricka, kände Gunnar hur kallsvetten rann längst med ryggen, han var som förlamad, han ville springa därifrån men benen löd honom inte. Plötsligt ryggade Bengt tillbaka och tappade muggen, som gick i flera bitar på golvet, medan han snabbt la händerna över munnen och hulkade. Hans händer kunde inte stoppa den enorma spykavalkaden, så på golvet låg det nu en stor spya, cirka en meter i diameter, och Gunnars bajskorv tillsammans med den trasiga muggen.
Efter den dagen ville ingen i hans klass ha något med honom att göra, ingen satt bredvid honom på lektionerna och alla såg till att åtminstone hålla en armlängds avstånd ifrån honom. Eftersom han bodde i en liten by i norra Sverige, spreds hans handlingar väldigt snabbt. Vilket gjorde att alla höll avstånd ifrån honom. Den enda vännen Gunnar hade, det var sin dator. Genom den kunde han skaffa vänner över internet. Det var även så han träffade Greta.

Greta blev, till skillnad från de andra han berättat om sin barndom för och vad han hade gjort, inte äcklad. Tvärtom, Greta blev alldeles till sig av historien. Hon blev förälskad. Greta var nämligen koprofil.

Deras långa pratstunder över internet resulterade i att de bestämde sig för att träffas. De bestämde sig därför för att tillsammans åka till medelhavet. Där kunde de utföra sina avvikande lustar, utan att någon skulle få reda på det.

Utmaningen påbörjad

Nu jävlar ska göteborgaren få. Jag ska vinna flest av de pastejkökspillande läsarna. Så är det bara!

Join me in the movement of asspilling!