måndag 19 januari 2009

Katarina vid Teleborgs slott

Jan och hans fruntimmer Katarina var på husvagnssemester runt om i hela Sverige. De bor i Skåne, så de började självklart resan från åsarna i Skåne för att köra sig upp till Kiruna. När de under den tredje dagen på semestern nått till Växjö, tyckte Katarina (som för övrigt var gymnasielärare i bland annat historia) att de skulle besöka Teleborgs slott. För Jan var det bara att acceptera, han var en så undergiven individ att han inte kunde säga nej, det var väl känt bland släkt och vänner att Katarina var ”mannen i huset” .
När de sitter i sin gamla Volvo med sin rostiga husvagn på släp, kan Katarina knappt bärga sig, hon vill dit nu. Hon beordrar Jan att lägga plattan i mattan, som löd henne i vanlig ordning, trots att risken för att husvagnen skulle protestera mot alla snabba svängar i den höga farten var stor.
När Katarina får se det ena tornet, brister hon ut i orgasm. Jan tittar osäkert på henne, och hon utbrister ”Åh, tänk att få den där spetsiga och långa spiran i röven, vilken härlig känsla”.
Jan kunde inte längre stå ut med Katarinas konstiga böjelser, det var första gången under deras år tillsammans han kunde säga ifrån. Han slängde ut Katarina ur bilen och lossade husvagnen från bilens dragkrok och satte sig snabbt i bilen igen för att kunna fly. Katarina som blev helt paff vid Jans så plötsliga agerande kunde inte göra annat än att bara kolla på bilen som snabbt försvann längs horisonten. Det tog några minuter innan hon kom till sitt sinnes fulla bruk, om man nu kan kalla det för det, hon var inte särskilt brydd. Hon stod bara och stönade, inte av besvär, utan av upprymdhet. Hela hennes mål med resan hade varit att få komma till det här slottet, där hennes oskuld togs av Jean Pierre. Hans kön var format precis som spiran på slottets torn, något hon aldrig för sitt liv kunde glömma, hon levde för det minnet. Hon gladdes verkligen åt att Jan lämnat kvar husvagnen, nu kunde hon bo där hela sitt liv medan hon kollade på tornets spira och fantiserade om natten med Jean Pierre.

Inga kommentarer: